Vet att jag tjatar om det, men nu börjar det bli så påtagligt nära. Imorgon ska jag få mina första provsvar, imorgon ska jag alltså få veta om min kropp har nån chans att bli gravid. Skitläskigt. Men skönt att det närmar sig.
Kommer inte kunna göra någon insemination förrän senare till våren/försommaren, men vill ändå veta att allt ser bra ut. Eller kanske vad de kan göra för att hjälpa till om inte allt ser bra ut. Varje konkret steg framåt är efterlängtat. Gillar inte att sväva i ovisshet.
Att försöka bli gravid kommer vara en grym prövning på mitt kontrollbehov, säkerligen nyttigt men svårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det frestar på att inte kunna använda sig av sin fenomenala förmåga att organisera och kontrollera - men visst är det lite det vi försöker när vi kör "tvåfrontskrig" - garderar oss mot barnlöshet genom att försöka graviditet och betala till adoptionsorganisationer. Inget kan kontrolleras men procentuellt ökar chansen genom att ha två osäkra kort istället för ett (för inte kan man väl vara så olycklig att man både är infertil och Vietnam mfl också slänger igen dörren???)
Fint politikerbrev förresten :) Jag skrev också några stycken förra veckan...
Tvåfrontskrig var en bra benämning på hanteringen av kontrollbehovet.
Hoppas verkligen att vi inte ska ha sån otur, jag tror faktiskt att det kommer gå vägen för oss båda, det måste det göra.
Kul att du också skrev till politikerna, hoppas att de som är för tänker samarbeta, men tror inte det egentligen. Blockgränserna anses nog som viktigare än "vår" sak.
Skicka en kommentar