Har senaste dagarna läst flera inlägg på olika bloggar om att vara anonym eller inte. Kunde inte låta bli att fundera vidare. Jag är inte anonym, ibland ångrar jag att jag inte är det.
Det är helt och hållet mitt eget fel, jag har lämnat ut bloggadressen till en del av mina vänner, länkat hit från andra siter jag är aktiv på osv. Helt öppen med bloggen är jag visserligen inte heller, skriver till exempel inga namn här, ingen kan söka på mitt namn och hitta hit. Ibland funderar jag på om bristen på anonymitet gör att jag censurerar mig, tror inte riktigt det. Fast det har hänt att jag efteråt ångrat att jag har gett ut adressen. Det känns för privat ibland. En del får veta saker som jag inte tycker att de är nära nog att veta.
På nåt sätt så känns det inte alls jobbigt att människor jag aldrig har träffat läser, inte heller när de nära vännerna läser. Det är de som är nånstans mitt emellan som kan kännas svåra. Inte ens alla dem, beror nog helt enkelt på hur jag känner dem och vilken relation vi har.
Det känns lite tveeggat, jag vill kunna skriva utan att ta hänsyn till vem som läser, samtidigt tycker jag att det är kul att en del av mina vänner läser.
En vän frågade hur jag kunde lämna ut mig så mycket. Tycker nog inte att jag egentligen lämnar ut mig. Skriver om en väldigt viktig, men smal, del av mitt liv; min vilja att ha barn. Resten av mitt liv hanterar jag utanför bloggen, det hör liksom inte hemma här.
Har ibland funderat på att bli anonym, flytta bloggen till en annan adress, men då skulle jag sakna er som har hittat hit. Är nog för lat för det, blir bara krångligt. Trivs i min halvöppna bloggvärld.
En sak har jag tänkt på, mina närmsta vänner kommenterar sällan. De mailar, ringer eller tar upp något från bloggen när vi ses. Absolut inget problem, kanske till och med funkar bättre när man vill prata på riktigt. Vill bara påpeka att det inte är farligt att skriva nåt här heller.
Börjar bli en del läsare nu, och nyfiken som jag är undrar jag så klart vilka ni är, så ni som känner mig (och andra också så klart) får gärna ge er tillkänna.
På radion sa de just att man borde äta mycket jordgubbar om man vill bli gravid, såna råd gillar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
JAG läser ju! :) Med stor behållning!
Vad gäller jordgubbar så läste jag idag den HÄR länken
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1094213,00.html
så vete katten vad man ska tro på. Jag äter jordgubbar preciis hur mycket jag vill, varken mer eller mindre!
Klart jag är glad att DU läser ;-)
Men vilken läskig jordgubbsnyhet du kom med! Hmm, kommer nog förtränga det och fortsätta stoppa i mig mängder.
Jo jag är en av dina läsare och jag gillar din stiiiiil...katten
Jag bloggr jag med om det här med barnlängtan...och det var så jag hittade dig..genom andra längtansbloggar....
Men förrutom den blogg som jag länkar till här har jag en till...mindre privat...
http://patriziaochagnes.blogg.se/
Hej!
Sofia heter jag och minns inte ens hur jag hamnade på din blogg, det var väl nån månad sen. Men nu följer jag den med spänning och håller tummarna hela tiden! Fick själv en son för sju månader sen och jag hoppas att du också får uppleva den känslan.
Dessutom skriver du mycket bra.
Jag läser också din blogg, vet inte hur jag hamnade här men troligtvis när jag sökte på barn/gravid på nyligen. Håller tummarna för dig att det går vägen den är gången.
Jag läser också och du skulle bara våga flytta bloggen så att jag inte hittar den. ;-)
Jag bloggar ju inte lika aktivt, men det beror väl på att det inte händer så mycket än. Eller för att jag bloggar i en helt anonom och en helt öppen blogg. Så det blir på två ställen.
Nu ska jag gå och äta tårta. :-) Det är ju inte varje dag man fyller 31.
Ha en bra helg.
Det här med anonymitet kontra öppenhet är svårt. Jag var med om en läskig sak i höstas då jag upptäckte att min blogg kom upp som första träff då man googlade på mitt namn! Snacka om panik. Det visade sig bero på att en vän länkat till min blog genom att använda mitt riktiga namn. Inte kul. Efter det fick jag reda på att min mamma tjuvläst bloggen i typ ett par månader innan jag förstod att hon hittat den. Jag hade också skrivit en hel del om jobbet och nu undrar jag hur många här som läst det...
Efter den här lilla händelsen känns det inte så spännande med bloggande längre. Visst gör jag det, men helt klart med självcensur. Och det var väl inte det som var meningen?
Om man vill flytta sin blogg kan man ju alltid lämna en mailadress på gamla bloggen som intresserade läsare kan maila till för att få veta nya bloggadressen. Det funderar jag på att göra. I så fall ska jag flytta till ett ställe som tillåter en att skriva både offentliga och lösenordsskyddade inlägg.
Och här är en läsare till.
Jag läser (förvånad eller hur?) Intressant andraräknare du har, massa skojiga besökare ju... Har skaffat en själv också
Glad att ni finns!
M, vad läskigt med kompisen som länkade till din sida. Jag skulle inte bli glad om jag hörde av min mamma att hon hade varit här och läst. När det gäller folk jag känner vill jag kunna välja vilka som hittar hit och inte.
Bra förslag med att lämna kvar en mailadess så att den som vill kan hitta den nya bloggen om man själv vill släppa dit dem. Fast jag tror att jag stannar här, känns rätt bra ändå i min halvanonymitet.
Jag blev INTE glad när jag fattade att mamma TJUVLÄST! Ok om hon hade sagt det så fort hon hittade bloggen, men att vänta tills jag fattar det...?! Obehagligt.
Och numera skriver jag ju otroligt censurerat, så det är inte heller så kul. Men som sagt var planerar jag att emmigrera till w0rdpress istället - där man kan välja vilka som får läsa inläggen alla, vissa utvalda eller bara en själv.
Näe, det där tjuvläsandet låter faktiskt riktigt trist, har du berättat för henne nu att du inte vill att hon läser?
Har nog aldrig hittat till din blogg, men nu har du gjort mig nyfiken, såg att du inte länkar till någon blogg från din signatur. Om du vill ha en läsare till får du gärna maila adressen till mig på nylsavillhabarn at gmail dot com
Skicka en kommentar