IVF-tankarna mognar sakta

Imorgon är enl min gyn the very testday... Har testat så mycket den här veckan så jag är helt säker på att det blir minus imorgon också. Fast just idag har jag faktiskt lyckats undvika testerna. Testberoende har jag ändå blivit, har tre olika sorter hemma inför morgondagensminusövning.

Har pausat lite härifrån och funderat IVF på riktigt under veckan.

Tankarna börjar mogna, IVF känns skitläskigt men inte längre pga sprutor och hormoner. Jag är mest rädd för vad jag ska göra om det inte heller funkar, känns så definitivt på nåt sätt. Samtidigt som det ju är större chanser att lyckas. Kan inte börja med IVF-försök förrän en bit efter semestern, min gynekolog tar långledigt över sommaren och jag känner mig tryggast med honom. Han har ändå varit med länge och hjälp många få barn.

Har levt onyttigt nu under mina senaste väntansperioder och ska försöka göra ett riktigt försök att tappa några fler kilo. Planen nu ser alltså ut som:

• antagligen en insemination till under sommaren, om det blir juli eller augusti beror på hur mitt jobbresande går att passa ihop med ÄL och annat.
• IVF-snack med min gynekolog så fort han behagar komma tillbaka från semestern.
• Inledande IVF-snack med läkaren på kliniken vid nästa insemination.

Helst vill jag bli runt tio kg mindre innan IVF-försöken kommer igång. Kanske inte akut fet men defintivt överviktig och det skulle absolut inte skada.