Egentligen började det redan innan jag åkte till kliniken. Kände skengraviditeten komma när de Ovitrelle-stinna äggstockarna meddelade att de fanns och jobbade för högvarv. Nu när jag vet att det finns 20 miljoner pigga spermier som kämpar så blir det värre. Känner att livmodern krampar vilket jag vet beror på inseminationen, vet också att det inte betyder ett skit.
Men eftersom jag känner det så kan jag inte låta bli att tänka att kanske kanske. Kanske har ägget hittat sin spermie nu. Antagligen inte, men ändå kanske. De närmsta två veckorna kommer bli olidliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Olidligt var ordet, sa Bull.
Håll ut, det kommer att bli en jobbig period! Men förhoppningsvis med ett bra slut i form av plus på stickan! :)
Skicka en kommentar