Skengraviditet, jomenvisst, here I come

På den tredje dagen kom skengraviditeten/hypokondrin/fantasin/ångesten/hoppet och allt det andra. Vet inte vad som egentligen skulle kommit på den tredje dagen, vet bara att jag inte kommer få vila och nöjt titta ner på min skapelse den sjunde dagen. Det lär dröja långt mycket längre tills den dagen kommer.

VET att ägget omöjligt har fäst än. Trots det växer brösten. Livmodern molar och drar. Höger äggledare, den som borde fångat upp ägget, gör sig påmind på ett ovanligt sätt. Det vanliga sättet är att jag inte känner att den finns, nu behöver inte ens tankarna vandra ner till den, den gör sig hörd ändå, tydligt men inte ont på något vis.

Drömmer, filosoferar och är usel på att koncentrera mig på jobbet. Helt ointresserad av vad vi gör där om ett år, då ska jag istället vara hemma och vara mammaledig med underverket.