Sitter på tåget på väg hem igen. Har även denna gång med mig 20 miljoner danska små spermier. Hoppet finns inte riktigt där. Har svårt att tro att något ska bli annorlunda nu jämfört med mina två tidigare försök. Men försöka måste jag ju.
Frågade min gynekolog som är gammal fertilitetsexpert och IVF-läkare om det inte var bättre att jag kör på IVF istället. Han tyckte att jag gott kunde testa med insemination ett par gånger till. Frågade på kliniken vad de tyckte och de sa att de tycker att man max ska göra tre inseminationsförsök. Har det inte funkat då så är det bättre att gå vidare till IVF. Fast kliniken är en IVF-klinik och tjänar mer pengar på att man byter, så deras svar känns inte helt tryggt. Har ju hört talas om dem som lyckas först på 5-6:e försöket, till och med på 9:de och 13:e försöket. Några 13 inseminationer blir det nog inte för mig, men några till kommer jag göra om inte det här mot all förmodan blir något.
Tycker att det här är tillräckligt jobbigt, vill helst inte behöva göra fulla IVF-svängen med ännu mer hormoner, gynbesök osv. Tycker att det är skitsvårt att få ihop det här och samtidigt ha ett liv. Har bara gjort min tredje vända idag, kanske för tidigt att gnälla. Det kan ju fungera. Det vore fantastiskt om det gjorde det, men jag tvivlar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
När du förlorar hoppet ska jag försöka hoppas för dig så att den lilla cellklumpen hör :-)
E, vad söt du är, TACK! Ska försöka hoppas lite jag med, men ibland är det svårt. När är det dags för dig förresten, blir det till helgen? Kram
Jag hoppas också såklart!!!
Tummar, tummar, tummar!!
Min gyn tyckte att det var meningsfullt att göra sex sprutförsök (vilket ungefär borde motsvara dina insiminationer) och det tycker jag också låter rimligt. Sedan om man inte lyckats då kan man kanske börja misströsta och tro att något annat också strular.
Hur var det? Har du PCO? Jag har för mig att du skrivit det någonstans?
Jag har PCO och jag tyckte att IVF-behandlingen var den lättaste av dem allihop.
Vi som har PCO behöver oftast inte nedregleras, vi är ju liksom redan där, och på så sätt blir det inte särskilt mycket hormoner. Dessutom brukar vi svara bra på ovalueringsstimulansen, det finns ju liksom extra gott om ägg.
Jag har ALDRIG i hela mitt liv haft en så kort och bra cykel som under IVF:en.
Så har du PCO och har råd ska du kanske fundera på en IVF ändå. Chanserna är ju väldigt mycket större att lyckas.
Och så klart!
*tummar för att du inte ska behöva fundera på fler försök*
Blir varm och glad av er, tack för tummarna och hopp.
Kattmamman, helt rätt jag har pco. Nog därför jag funderar på ivf redan. Samtidigt säger min gyn att så länge det finns ett moget ägg så har inte vi pco:are mindre chanser än nån annan.
Men om det inte tar sig nu så ska jag nog fundera på ivf efter sommmaren. Ska försöka hoppas lite på det här försöket först och antagligen klämma in ett till i juli.
Skönt att höra att du inte tyckte att IVF:en var värre än de andra försöken. Ger hopp, särskilt eftersom jag ju vet att du fick lillkatten den vägen.
Skicka en kommentar