Har funderat en del de sista dagarna om min absoluta slapphet är början på en depression eller om det bara är mitt vanliga jag som är ovanligt slött och trist. Tror faktiskt på det senare, även om jag inte skulle tycka att det vore ett dugg konstigt om besvikelserna tog ut sitt efter ett tag. Vet egentligen inte vad som är vad eller när jag borde bli orolig, men jag väljer att tänka att jag nog överlever oavsett.
Äntligen sol och plusgrader ute, ser snön smälta bort från grannens tak och tror att det kommer något bättre. Borde åka till gamla jobbet och lämna in några sista grejer, men solen lockar och jag tror att det får bli långpromenad istället. Kanske båda delar, annars får gamla jobbet vänta ännu en dag på en trasig mobiltelefon och lite annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar