omöjligt och långt bort

Gnällbloggande igen, i takt med att tapeterna kommit upp på väggarna har minuset börjat sjunka in på riktigt. Faan, att det ska behöva vara så svårt. Skit att man ska behöva vänta så länge mellan IVF:erna. Hade jag fortfarande gjort inseminationer hade det bara varit runt en vecka kvar till nästa försök, nu är det en evighet istället.

Fastnar i tankar som att det inte finns en chans, att det finns något fel på mig som dr Gyn inte hittat, att det aldrig kommer gå, att det aldrig blir barn för mig. Fixar inte att tänka såna tankar hela vägen. Måste tänka att det ska gå. Kan inte tvinga min skalle att tänka som jag vill.

Satsar på fortsatt förträngning och åker iväg och shoppar tak- och golvlister istället. Fortsätter minusen komma kommer det här lilla huset bli renoverat snabbare än jag trott. Hade bra mycket hellre varit gravid och haft fula tapeter, men det verkar inte vara ett val jag kan välja.