Väntan till nästa IVF känns evighetslång, över sex veckor tills det är dags för spray och sprutor igen. Tills dess tänker jag försöka leva och göra annat, har inte direkt nåt val, kan inte snabba på processen.
Inser att det är svårt när man bor mitt i ett barnområde. Har visserligen flyttat hit helt frivilligt, men ibland påminner det väl mycket om vad jag inte har. Tog en promenad på förmiddagen idag till lilla närbutiken för att handla, såg minst tre barnvagnar där inne, en granne med ganska nyfödd bebbe i barnvagn på vägen hem, och lekplatsen ett hus bort var överfylld av barn och några vuxna som såg ut som dagmammor. På morgonen på väg till jobbet brukar jag gå mot strömmen av föräldrar och barn på väg till dagiset ett par hus bort.
Generationsskiftet i området börjar ta slut, de sista pensionärerna flyttar härifrån och husen fylls av barnfamiljer. Mitt i allt bor jag, barnlös och singel. Den främmande fågeln som inte vill bli bitter, men som har svårt att hålla bort bittertankarna. Jag är avundsjuk, kan inte låta bli att vara det. Jag vill också. Vill inte ha deras liv, men jag vill ha barn, vill bli gravid, vill vara kär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Å, vad jag känner igen mig i dina tankar!
Jag brottas åxå med bittermonstret och alla dessa magar och barnvagnar precis överallt.
Och allt som oftast kommer den där hemska frågan.....Har DU barn? Och känslan i mig när jag svarar nej och försöker se oberörd ut.
Jag förstår precis hur du känner det. Jag känner mig en smula utanför, som att jag inte riktigt är på riktigt än. Jag är som en hangaround till verkligheten på nått skumt sätt. Jag vill också gå omkring med barnvagn och se allmänt glad ut. Lycka till på ditt kommande ivf-försök!
Vet hur det känns! (Been there, done that) Man själv harvar på och stampar på samma ställe medan andra kläcker bebisar till höger och vänster. Det gör ont.
Lycka till vid nästa IVF!
Skicka en kommentar