Tack alla ni som kommenterat och skrivit mail och sms, ni är fina och underbara. Det är självklart apjobbigt att få minus gång på gång på gång, men jag överlever. Det känns pissigt och samtidigt på något galet sätt överkomligt. Jag tror att det blir barn för mig på något sätt någon gång, vet bara inte hur eller när.
Vet fortfarande inte när nästa försök blir, har inte alls hunnit landa i minuset och tänker låta det ta den tid det tar. En tanke är att kanske kanske göra en insemination direkt, någon ny IVF kan jag ändå inte göra nu pga semestrande gynekologer och annat, så kanske blir det en insemination, kanske blir det något annat, kanske blir det paus.
Sitter på tåget hemåt efter lång, intensiv men bra jobbdag i gbg, tänker pausa över midsommar och sen bestämma. Just nu vill jag bara hem till K och vara kär, prata och prata, men prata om annat. Fundera på midsommarmat och gäster. Skvallra, planera och bara vara. Jag längtar hem. Om en och en halv timme är jag hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, ledsen för din skull. Hoppas du får fin tröst med K. Tror också att du kommer lyckas en dag. :-)
Jag har inte läst på några dagar... Jag är så ledsen Nylsa! Fan också. Jag önskar dig all lycka.
Hoppas din midsommarafton är fin tillsammans med K. Ni är otroligt fina ihop. Kram
Trist. Sorgligt. Vad säger man?
Skönt att läsa om kärleken! Att den finns där och ger styrka.
Ledsen att höra att det kanske inte gått vägen...har hållit tummarna så mycket. Inget för vår del heller, så nu lägger vi ner för ett tag.
Härligt att höra dig låta lycklig och kär, och att du ser med tillförsikt på framtiden. Tror du har rätt, det kommer, på ena eller andra sättet.
Ha en skön sommar!
Skicka en kommentar