Mission accomplished

På tåget hemåt igen. Efter utflykten många långa mil ner till vårt södra grannland känns det grymt skönt att vara på väg hem igen. Den evighetslånga nattliga bussresan ner gör att tågresan på fyra och en halv timme hem känns lyxig och kort. Lyckades dessutom tradera mig till en biljett som blev hyfsat billigt, billigare än bussbiljetten i lördags.

Dubbelinsemination utförd, mission accomplished, ägglossning har skett, spermier på plats. Tycker att jag nu gett ägget alla möjligheter att träffa spermier vid rätt tid, hoppas hoppas att det kan bli något av det hela. Nu har jag i alla fall gjort vad jag kan, kan bara vänta och se om det räcker.

Jag är rätt trött på försökandet. Har svårt att hitta särskilt mycket hopp även när jag letar ordentligt. Jag tror fortfarande att det kommer bli barn på något sätt, men jag tvivlar på att det kommer vara jag som föder dem. Det känns inte viktigt att det är jag som föder, men jag är samtidigt inte riktigt redo att sluta försöka.

Det är faktiskt helt fantastiskt och svindlande att samtidigt som jag mentalt börjar ge upp tron på att nånsin lyckas få barn så träffar jag K, någon som kanske kan det min kropp inte verkar kunna. Att det helt plötsligt utkristalliserar sig en ny plan, en ny väg. Det ger hopp. Det är stort, det är svindlande, det är där mitt hopp finns just nu, det riktiga hoppet.

Det här försöket får klara sig själv från och med nu, jag kommer försöka hoppas, försöka tro på mirakel, men innerst inne så tror jag inte, innerst inne är jag skeptisk. Önskar att jag kunde tro, men tycker samtidigt att det är skönt att jag inte kan påverka mer. Jag väljer att tro att det inte spelar någon roll vad jag tror. Bisarrt nog har jag ändå bra vibbar. Kan inte förklara hur det hänger ihop. Hopplöshet och bra vibbar borde krocka, men i min skalle ligger de parallellt brevid varandra.

Men om det inte går så finns det en annan väg. Vi borde ju inte vara helt infertila båda två. Jag hoppas att vi inte är det. Jag vill att jag och K ska få barn. Jag vill leva med henne och göra henne lycklig.

K är på resa långt bort. Det är ovant att inte få träffa henne hela tiden. Vi mailar, ringer, sms:ar och pratar, men just nu kan vi inte ses. Jag längtar och saknar. Jag har aldrig varit med om att sakna någon så mycket. Jag längtar till lördag. På lördag kommer min fina hem igen.