Det svåra planerandet

Spikat. Det blir en insemination. För första gången utan VUL innan, för första gången utan hjälp från dr Gyn. Trots alla försök är jag total novis när det kommer till ÄL-stickor, har förlitat mig på äggblåsemätningar och annat tidigare. Nu kan jag inte det. Semesterstängt. Orkar inte jaga tag på någon annan. Den här gången måste jag förlita mig på kroppen, på det mänskliga, att hormonerna gör som jag vill, att hormonerna funkar som de har gjort tidigare. Annorlunda och spännade. Man skulle kunna säga dumdristigt, men jag tror inte att det är det. En hel del har jag snappat upp på vägen. Tror mig veta hyfsat hur min kropp funkar.

Diverse liv och semesterar spökar också. Eventuellt kommer jag tvingas göra det en dag för tidigt för att få det att funka. Det får bli så, det kan gå ändå, det är inte alls särskilt troligt att det kommer gå, men jag måste ändå försöka.