Tiden masar sig fram löjligt sakta. Om en halvtimme kan jag ringa. Börjar bli nervös. Hoppas hoppas att några av de elva små har klarat sig över natten.
Det är en sjuk känsla att föreställa sig att elva av mina ägg ligger i små burkar i ett värmeskåp i Köpenhamn. Att det kan bli barn av det, men att det också kan bli absolut ingenting. Oddsen är inte på min sida, påminner mig om det gång på gång. Trots att jag hoppas så har jag alldeles för bra koll på statistiken. Beroende på ålder och hur man räknar ligger graviditetschansen på 20-35% vid varje försök. Det är alltså bra mycket troligare att det går åt helvete än att det blir något. Ändå hoppas jag. Hoppas rätt mycket, mer än jag egentligen vågar.
Snälla snälla små äggen, gilla de danska spermierna och se nu till att ni blir befruktade. När ni ändå håller på kan ni väl också börja celldelningen och växa till er så att åtminstone någon av er har blivit ett finfint embryo till imorgon lunch. OK?
Embryologen som jobbade på kliniken igår var en svensk tjej som lovade att titta till sina landsmän lite extra, hoppas hon har lyckats pyssla om dem på rätt sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har på upprepade platser läst om att ägg från kvinnor med PCO ofta håller högre kvalitet än andras ägg.
Jag vet inte riktigt om jag tror på det egentligen, jag har inte fått det vetenskapligt bekräftat. Men det är en trevlig och hoppfull tanke ändå.
Jag hoppas att det stämmer!
Skicka en kommentar