Ruvandet fortsätter, dag fem eller sex nu beroende på hur man räknar, och jag mår faktiskt rätt bra. Slås då och då av brutal skengraviditet och är trött-trött, särskilt på kvällarna, men det mesta kan jag nog skylla på proggisarna.
Däremellan är det faktiskt skitbra. Sommar, sol och jag är kär. Min värld förändras, och även om allt inte är enkelt så förändras den helt klart åt rätt håll. Allt går mycket bättre och enklare än jag hade vågat föreställa mig. Stora saker händer, bra saker.
Samtidigt funderar jag konstant. Finns finingarna kvar, har de fäst eller har de gett upp? Blir jag någonsin gravid? Blir det en eller två i så fall?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tänker massor på dig, och håller tummarna för att de små pyrena behagar stanna kvar :)
För min del har dagarna bara rullat på. Har dessutom hela veckan späckad och jag åker iväg tors-söndag så jag hoppas att det gör att jag kan koppla bort ruvandet lite grann....
Sköt om dig och njut av alla bra saker som händer!
Kram
De finns kvar. Basta.
Håller med storkenflyger. De är fastlimmade. Åttaish månader innan du får träffa dem. Punkt.
Japp de är kvar! Det tror jag bestämt! Kram och hoppas dagarna flyger fram.
Håller tummarna stenhårt. Massor av tummar. MASSOOOOOR!!!
Nu när du är liksom två, så tycker jag bestämt att båda ska vara kvar!!!!
*Massor av hårt hållna tummar*
Åh jag hoppas så för din skull!
Skicka en kommentar