Hade först bestämt mig för att köpa ett trepack till det här försöket, men det blev inte så. Började vela veckan innan jag åkte ner, vet egentligen inte varför men på nåt sätt så känns det bättre att ta ett försök i taget.
Insåg när jag väl kom till kliniken att jag ju sagt trepack till dem och tänkte att då får det väl bli så ändå, men sen när jag fick fakturan hade sjuksköterskan missförstått mig och skrivit en faktura på ett vanligt försök ändå. Jag valde att inte säga till utan tänkte att det nog är lika bra, så nu blev det inget trepack trots allt.
Känns lite naivt att tro att det faktiskt skulle kunna funka den här gången, men ändå så känns det rätt bra. Visserligen slösar jag pengar om allt går åt helvete, men om det inte blir något den här gången heller så är det inte pengarna som kommer kännas som det största problemet, även om IVF är svindyrt när man betalar själv.
Jag kan inte påverka mer nu, jag kan bara vänta och se.
Que sera sera, whatever will be will be. The future is not ours to see.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar