Ruvandet kommer bli vidrigt den här gången, massa dagar kvar och jag håller redan på att gå upp i atomer. Magen ser ut som jag är i femte månaden, borde inte svullnaden gå ner snart? Progesteronskengraviditeten har redan satt igång, stora ömma bröst och jag är en irriterad galning som inte får plats i mig själv.
Det dåliga jag skrev om igår är ingen katastrof, värdsligt och överkomligt, så inget att oroa sig över. Det bra överväger på alla sätt.
Hur jag ska stå ut med mig själv de kommande två veckorna är däremot en gåta, och hur min stackars omgivning ska göra det övergår mitt förstånd.
Låt mig få veta, jag avskyr att vänta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Känner igen mig, Nylsa. Hoppas bara att svullnaden lugnar sig litet, men bara litet. Om alla symtom försvinner så lär du bli orolig för det istället. Att man aldrig kan vara nöjd och lugn i denna IVF-värld? Kram, Kaica
Skicka en kommentar