Just nu går tiden sakta samtidigt som jag har massvis att göra. Drygt tre veckor kvar till äggplock, ungefär lika många dagar kvar tills äggen och jag blir trettifem år gamla. Känns som en evighet dit.
När jag höll på med inseminationer var det aldrig mer än dryga två veckor mellan hopp och besvikelse. Vid ett minus gick det att göra en ny insemination två veckor senare, och så var man inne i en ny två-veckors-väntan. Nu har jag inte gjort något försök sen i slutet på oktober, länge sen.
Börjar förstå varför det heter det långa protokollet, det är verkligen läskigt långt. Tråkigt, tröttsamt och segt långt. Sprayar morgon och kväll men känner inget, bara väntar på att dagarna ska gå. Självklart inte ledsen för att jag inte har några vidriga biverkningar, men jag skulle vilja att dagarna gick fortare. Är fortfarande rädd för att något konstigt ska visa sig vara ruskigt fel. Vill veta nu. Mitt tålamod tog slut för länge sen.
Ikväll ska jag försöka tänka på annat, två malmövänner är här uppe, kul! Vi tänkte ge oss ut i februarimörkret och se vad Stockholms flatvärld har att erbjuda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar