Nästan två timmar innan den bokade tiden rullar tåget över bron till landet som hjälper såna som mig. Är sällan ute i god tid i vanliga fall, men idag känns det skönt. Nu väntar ett kort telefonmöte med efterträdaren, sen frukost på ett fik och därefter är det dags.
Nervös och förväntansfull, rädd för att hoppas för mycket, nu kan jag inte påverka något mer. Måste lita på att kliniken vet vad de gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar