tisdag 19 februari 2008

Fick en fråga från en del av ett heteropar

Ibland mailar folk direkt istället för att kommentera, oftast känns det ok men den här gången svarar jag hellre på bloggen. Fick ett mail från en man som något kortat ang DN-artikeln sa:

Jag och min fru kommer nog snart att behöva ställa oss i kö för IVF-behandling. Detta pga min frus helt uteblivna cykel. Om nämnda lagförslag går igenom, så kommer IVF-köerna att öka kraftigt, på grund av en massa kvinnor i din situation.

Detta innebär att de kvinnor och män som är sjuka kommer att behöva vänta längre, bara för att tidigare helt fertila kvinnor nu får rätt till IVF-behandling. Du kan nog ana att jag inte tycker detta är en särskilt lyckad idé, men jag skulle gärna vilja veta vad ni kvinnor i tex. Femmis har för motiv, eftersom ni en gång har varit fertila. Skulle du/ni tycka att det var ok om det inte var finansierat av landstinget, eftersom man då inte tar någons plats i kö, så att säga.

Inseminering är det ju inte någon kö till, så det kan vi lämna därhän.Har inte läst din blogg så mycket att jag vet ifall det också ligger någon sjukdom bakom just din barnlöshet, men svara gärna generellt.

Vet inte var jag ska börja, mailet är skrivet i en trevlig ton måste jag påpeka eftersom jag har tagit bort början och slutet, ändå blir jag lite ledsen och arg.
  • Att vi tidigare skulle varit fertila och inte längre är det är ett konstigt argument som jag inte riktigt förstår. De flesta singlar försöker först med insemination, vi som har gjort flera inseminationer och fortfarande inte är gravida är tydligen inte så fertila.
  • Köerna kommer nog inte öka kraftigt om vi femmisar får tillgång till IVF på hemmaplan, så många är vi inte.
  • Att köerna är långa är fel, men det är inte vårt fel. Ingen som har fertilitetsproblem borde tvingas acceptera att vänta i åratal, försening med åratal är oftast dåligt för fertiliteten.
  • Det är bra att infertilitet är klassat som sjukdom, men jag kan inte bara för det tycka att heteropar ska ha större "rätt" att få hjälp än ensamstående eller flatpar. Den här diskussionen var stor när flatorna fick rätt att få hjälp på hemmaplan. Vissa ansåg att de borde hamna längre bak i kön för att de inte var sjuka. "Sjukdom" är subjektivt, t o m 1979 klassades vi flator som sjuka av helt andra anledningar.
  • Ingen har rätt att få barn, men jag anser att alla har rätt att försöka.

Generellt är nog mitt svar att NEJ, jag håller inte med dig om att du och din fru har större "rätt" till hjälp än vad jag har. Ni har inte lyckats bli gravida, det har inte jag heller trots flera inseminationer. Båda ni och jag har fått veta att IVF är det sätt som ger störst chans till graviditet, infertilitet ligger bakom som anledning för både er och för mig, varför ska ni ha större rätt till hjälp än jag? Varför ska jag betala privat medan ni ska få er hjälp skattefinaniserad?

Köerna i Sverige skulle kunna kortas, det finns flera politiska skäl till att de är så långa, det är något vi alla borde kämpa för att åtgärda. Jag tror inte att lösningen är att vissa ska tvingas betala för sig och vissa slippa. Redan nu kan man i Sverige som par betala för att slippa köa. Vi singlar skulle nog göra precis som paren om vi hade möjlighet, vissa av oss skulle betala för att slippa vänta, vissa skulle inte ha möjlighet att betala och skulle alltså stå kvar i kön istället.

För egen del kan jag inte vänta, vill inte vänta. Alltså betalar jag för att få min behandling i Danmark. Det betyder inte att jag tycker att det är rätt. Jag vill ha möjlighet att få hjälp utan att tivngas behöva åka utomlands, och jag anser att mina skattepengar borde vara värda lika mycket som andras. Alltså tycker jag inte att infertila heteropar borde gå före mig i kön, tycker inte heller att ni ska skattesubventioneras medans jag ska betala för mig. Jag tycker att de som behöver hjälp av svensk sjukvård ska få det, oavsett civilstånd, sexualitet och ekonomi.

8 kommentarer:

Thibb som... sa...

Väl talat! (eller sktivet...) Lycka till med din IVF, jag hoppas att det går vägen! //Thibb

Anonym sa...

Bra svarat!
/lisa

Pippigull sa...

Bra svarat Nylsa!

Det blir så svårt att ens bemöta sådant här - ett par som är i sorg för sin egen möjlighet att få barn kan man förstå - men att inte förstå att andra har samma sorg är lite trångsynt.

Tyvärr för de flesta av oss så kommer vi inte att försöka innan vi hur som helst är för gamla för att få subventionerade IVF-försök... och som sagt - vi skulle ju försöka med insemination om det inte visat sig att vi hade fertilitetsproblem...

"Kvinnor som är 39 år fyllda och äldre får inte hjälp från landstinget med provrörsbefruktning" - vilket betyder att man skulle ställt sig i kö typ vid 37 och många hetor-ensamståend hoppas ju fortfarande på kärleken vid 35.

NEJ - man kan inte kvalificera den ena ofrivilliga barnlösheten som viktigare än den andra.

Så fort man börjar resonera så blir det absurbt - ska feta som får ledproblem och diabetes inte få skattefinansierad vård (de har ju varit smala), eller rökare inte få cancer-behandling...

Nej - låt alla få vård baserat på behov och frmaförallt - låt oss få rätt till behandling i Sverige. Gratis för de som hinner köa sig fram till en behandling och själv-finansierad för de som behöver det. Men vård i Sverige!

Anonym sa...

Fint svarat Nylsa!

Att inte få barn - oberoende av orsak - då man önskar, det gör ju lika ont i varje kvinna och man?

Oberoende av precis allt.

aequinoxia sa...

Alltså, jag kan på sätt och vis förstå argumentet att friska kvinnor inte ska ha rätt till landstingsfinansierad fertilitetsvård, även om jag inte godtar det, men vilken logisk kullerbytta ligger bakom att du/ni har varit fertila en gång?

Om man ska följa sjukdomsbegreppet så har du större rätt till hjälp än friska flatpar, eller hur?

Anonym sa...

Bra svarat Nlysa! kramar mamasita

meningsfull sa...

Jag kanske är naiv, eller optimist, men jag tänker såhär.

När det blir tillåtet för ensamstående med assisterad befruktning (för det blir det, frågan är bara när) så kommer det bli mycket omskrivet (mer än nu inbillar jag mig) och då kommer också de långa köerna diskuteras igen. Och då borde fler nya privata initiativ dyka upp vilket hjälper till att korta köerna, förhoppningsvis blir även de statligt subventionerade möjligheterna fler. Och så tänker jag mig att fler donatorer raggas upp när man inser att behovet är större. Helt enkelt inbillar jag mig att köproblemet kommer minska när efterfrågan ökar, just för att frågan kommer upp på dagordningen igen och att det driver fram initiativ som minskar köerna.

Naiv? Önsketänkande? Jag vet inte. Men jag vill gärna tänka så! Och då finns det ju tid och plats för alla att få hjälp, hetero eller homo eller ensamstående, fertila och personer med nedsatt fertilitet.

I övrigt håller jag helt med i ditt resonemang. Liksom jag har sympati för heteroparet som skrev till dig, har jag sympati för dig och andra i din situation. Alla borde ha rätt till samma hjälp, praktiskt såväl som ekonomiskt.

KaKi sa...

Bra svarat Nylsa, och dessutom på en fråga som gång på gång väcks i olika forum.

Jag kan argumentera för privata försök en del av vägen - även om Sverige vägrar anse att donationsbehandling ska kunna ske privat än så länge... Men efter några försök måste jag ju ha "bevisat" min infertilitet.

Dessutom är det ju lite intressant att säga att "vi en gång varit fertila" och att vi därför borde betala när vi varit dumma och väntat. Förutom att jag inte väntat, att jag kommer att vara 28 år när jag gör min första IVF, så skulle det i så fall diskvalificera ALLA par som inte försökt få barn innan typ... 25 år när fertiliteten börjar dala. Grattis liksom...